SWEA Göteborg NY

Vice ordförande och sekreterare SWEA Göteborg

Åter på hemmaplan efter utlandsäventyret

Susanne Rapp är en av många svenskar som valt att bo utomlands under en tid av sitt liv. Nu är hon tillbaka i Göteborg med huvudet fullt av minnen från åren som utlandssvensk.

I dag bor drygt sju procent av alla svenskar utanför Sverige, många är så kallade expat alltså svenskar som bor och verkar en tid utomlands innan de flyttar tillbaka till Sverige. Göteborgskan Susanne Rapp har varit expat under 21 år. Hon har tillsammans med sin familj hunnit bo i Spanien, Turkiet, Singapore, Thailand och Malaysia.

Susannes resfeber började redan när hon som liten bilade runt med sin familj.
– Mina föräldrar ville att jag och min bror först skulle se Sverige innan vi gav oss ut på längre resor, så varje sommar packade de Volvon full, sedan körde vi kors och tvärs över hela landet.
Efter gymnasiet jobbade hon fem år som reseledare på bland annat Mallorca, Benidorm och Gran Canaria. I Spanien träffade hon sin exman och de flyttade till Sverige men efter några år fick han ett jobberbjudande i Istanbul.

Det blev början på livet som expat för familjen. Susanne bestämde sig att ta vara på åren utomlands så mycket hon bara kunde.
– Jag älskade Istanbul. Jag lärde mig turkiska för att försöka smälta in och göra rättvisa till landet. Jag försökte umgås med de inhemska så mycket som möjligt, lärde mig magdans och så fort jag hade tid reste jag runt, jag tror jag har sett varenda sten i Turkiet, säger hon och skrattar.
Familjen flyttade runt tack vare jobberbjudanden som Susannes exman fick, men hon har också haft olika anställningar eller skapat sig egna jobb. I Turkiet köpte hon en stickmaskin och började designa kläder i en skandinavisk stil, hon har i omgångar arbetat på SAS lokala kontor och i Malaysia var hon personlig tränare.
– Ofta är det bara en av parterna som gör karriär och den andra får anpassa sig. Den medföljande blir som en copartner, som har huvudansvaret för den sociala kompetensen, barnen och hemmet.

Bild: Stéphane Maréchal

Fem år och två barn senare gick flyttlasset från Istanbul till Singapore.
– Det var en tvärnit, vi flyttade från en villa med utsikt över Bosporen till en lägenhet på 21:a våningen i en skyskrapa, med utsikt över en modern metropol.
– Istanbul var kulturellt, historiskt och ingen stress medan Singapore hade en otrolig storstadspuls med flera olika kulturer som lever tillsammans, brittiska, kinesiska, indiska och malaysiska. Till en början verkade allt kaotiskt och det tog tid innan jag förstod systemet.
Nästa destination blev Thailand, där familjen bodde i en villa i utkanten av Bangkok med utsikt över ett vattenområde och med stora ödlor som levde under altanen. Sedan gick flyttlasset till Malaysia, där familjens hus låg i djungeln.
– Vi hade en hel apfamilj som satt på en telefontråd och tittade på oss när vi var i trädgården. När de kom för nära skrämde vi bort dem med en vattenspruta.

Men en dag gjorde Susanne något hon skulle få ångra, hon stängde alla glasdörrar i huset och gjorde en grimas mot aporna utanför.
– Jag hade visat tänderna och aphanen blev som galen, han hoppade, skrek och slog mot fönstret. Dagen efter, när jag kom hem från jobbet, luktade det konstigt i hela huset. Apfamiljen hade lyckats ta sig in i vårt sovrum och fullständigt vandaliserat det, allt var söderrivit och nedbajsat. Där lärde jag mig en läxa, man ska aldrig visa tänderna till en dominerande aphane.
Susanne har en massa historier och minnen från sitt liv som expat (utvandrare), men det kanske mest skrämmande hon varit med om är den gången en boaorm hade planerat att äta upp hennes dotter.
– Man fick lära sig att tänka på olika säkerhetssaker, som att alltid titta under kuddarna på trädgårdsmöblerna innan man satte sig så att ingen orm låg där eller att aldrig gå barfota för alla parasiter.
En dag i Malaysia såg Susanne en orm under altanen, hon ringde brandkåren och brandmännen drog ut en fyra meter lång boaorm.
– De berättade att ormen hade väntat på att växa till sig och hade den fått vara ifred två veckor till hade den varit stor nog för att äta upp vår dotter, berättar Susanne och ryser till.

Efter 16 år i Asien bestämde Susanne och hennes man sig för att gå skilda vägar, hon flyttade hem med dottern medan hennes exman stannade kvar i Kuala Lumpur och sonen fortsatte till Australien.
Mycket är positivt med livet som expat, man får se mycket, uppleva nya kulturer och träffa nya människor. Susanne säger att det kan ibland vara lättare att flytta till ett nytt land än att flytta tillbaka till Sverige efter många år utomlands.
– Man har kommit efter med allt och har inte varit inne på den svenska arbetsmarknaden på flera år. Man kanske har sparade pengar men ingen inkomst i början, då kan man exempelvis inte ta lån om man vill köpa en lägenhet, ha ett kreditkort på en mataffär eller tv-abonnemang.
Att komma in på arbetsmarknaden som 50 + var inte heller så lätt men idag har Susanne ett jobb hon trivs med.
– Jag är receptionist på Ericsson, det är fantastiskt jag tar färjan ut till Lindholmspiren varje morgon, det är en vacker resa med Göteborgs skyline i bakgrunden.

Fakta: Susanne Rapp
Ålder:
 60 år.
Familj: en son i Australien och en dotter i Göteborg.
Bor: i lägenhet i Kålltorp.
Yrke: receptionist.
Motto: Tänk positivt och ha humor!
Nästa resmål: vandringsresa till Tibet.
Fritidsintressen: Combat, golf, böcker.
Susanne i tre ord: glad, småtokig och nyfiken.

Fakta: Susannes råd till nya expats/utvandrare

  • Ta ett gemensamt beslut inom familjen om att flytta utomlands.
  • Lär dig språket, försök att smälta in, sök nya kontakter och gör aktiviteter med inhemska.
  • Ta vara på denna unika upplevelse.
  • Sök upp föreningar med svenskanknytning så att barnen får svenska kompisar.
  • Ta inte korttidskontrakt, stanna minst två år på varje ställe, annars hinner ni inte förstå det nya landet.

Elsa Maréchal